Den som väntar på något gott..
Ja, det var ju ett tag sen man skrev i en blogg om man säger så. :P Varenda gång jag börjar skriva ett inlägg tänker jag: det här är ju helt onödigt, ingen kommer läsa och om någon nu läser så bryr dem sig ändå inte. Jag tror jag har rätt när jag tänker så. Men, det skiter jag i! Jag har ändå inget bättre för mej. :)
Kollade precis igenom mina tidigare inlägg, och det har ju hänt en del sen sist. Inte typ så att man ser eller märker av det i omgivningen liksom, men i mitt huvud. Typ. Flummigt värre. Men det känns fan skönt. Nu svor jag oxå. Men jag får det. Det hade inte blivit samma betydelse om jag o-svor. Ful formulering. Men jag kände för det. Nu känns det som om allt börjar närma sig att hitta tillbaka till sin plats, som att det börjar bli lite ordning i röran. Jag börjar trivas med förändringen, det nya är snart min vardag. Det känns skönt. Börja om från början, börja om på nytt. Nu kan jag börja bygga på min grund. Den som rasade förut. Av överbelastning antar jag.. Men, det har jag lärt mej av. Antar jag. Hoppas jag. Förhoppningsvis är grunden stabilare den här gången, och jag hoppas att jag balanserar allting därpå bättre. För då blir det aldrig några kollapser igen. Visst kan det bli lite svajigt på vägen, men ingen totaldemolering.
Från och med nu kan jag ju försöka skriva här. För det händer ju ett och annat nu för tiden.
Klart bästa alternativet.
:)
Kommentarer
Trackback
